lördag 5 december 2009

Yttrandefrihet?

Befinner mig på hemlig plats, i en ny ort och i en omgivning som jag inte känner igen.
Det är frustrerande att inte kunna delge vad som har hänt..
Jag får inte berätta, får inte skriva på min blogg, inte protestera..
Måste sitta tyst annars så förlorar jag och mina barn våra skyddade personuppgifter och kvarskrivning.

Schh...

Återkommer så fort jag kan.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 26 maj 2009

Centrum för rättvisa har granskat JK.

"Justitiekansler Lambertz missköter viktig uppgift"

Centrum för rättvisa har granskat justitiekanslerns hantering av skadeståndskrav: Lambertz trotsar Högsta domstolen i sin strävan att motarbeta tusentals enskilda individers berättigade skadeståndskrav. Justitiekanslern missköter sin uppgift att handlägga skadeståndskrav för enskilda som drabbats av felaktig myndighetsutövning. Centrum för rättvisa har granskat hur JK har handlagt sådana krav på senare år. Vi kan konstatera att enskilda i många fall helt nekats kompensation och i andra fall fått alldeles för låg ersättning. Dessutom trotsar JK Högsta domstolens beslut att oskyldiga och av rättsväsendet kränkta personer ska få ordentliga skadestånd i linje med Europadomstolens praxis. I stället har JK fattat principbeslut att enskilda bara ska få en tredjedel av den skadeståndsnivå som HD och Europadomstolen föreskriver. JK måste helt enkelt tänka om, skriver Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, chefsjurist respektive verkställande ledamot i Centrum för rättvisa.

På senare tid har debattens vågor gått höga rörande åklagarnas problem att lösa sina uppgifter inom rimlig tid. Dessvärre är det inte bara på åklagarsidan det brister - problemet är omfattande och gäller för rättssystemet i stort. I ärende efter ärende riktar justitieombudsmannen, JO, systematisk kritik mot handläggningstiderna hos våra rättsvårdande myndigheter.

Det är bra att det nu förs fram förslag på hur strukturer kan ändras och resurser tillföras i framtiden. Men ett problem som inte tas upp i debatten är att tusentals enskilda redan i dag får sin rätt till rättegång inom skälig tid kränkt, utan utsikt till någon rimlig kompensation. Ett viktigt skäl till detta är att justitiekanslern, JK - den myndighet som både ska granska missförhållanden och handlägga skadeståndskrav för enskilda som drabbats av felaktig myndighetsutövning - blockerar en sådan utveckling.

Rätten till rättegång inom skälig tid slås fast i Europakonventionen, som är svensk lag. Det är en grundläggande rättighet, eftersom konsekvenserna för den som drabbas av långa handläggningstider kan bli förödande. Oavsett om man är brottsmisstänkt eller brottsoffer är det svåruthärdligt att år ut och år in inte veta vad som gäller i en viktig rättssak. Företagare kan få vänta i åratal på besked om patentansökningar och tillstånd som behövs för att driva ett företag. På vardagsplanet kan enskilda få vänta förgäves på viktiga beslut om socialförsäkringar, och ett enkelt besked om bygglov för en sommarstuga kan dröja så länge att människor till slut ger upp.

Europadomstolen har varit tydlig med att bristande resurser i rättsväsendet inte är en giltig ursäkt för staten när enskilda drabbas. Den som råkar ut för oskäliga väntetider har rätt till skadestånd. Det här är också den vanligaste anledningen till att Sverige fälls i Europadomstolen - trots att svenska staten numera systematiskt förlikar bort denna typ av fall för att undvika alltför många fällningar. Men enskilda ska inte i första hand vända sig till Strasbourg. De har en laglig rätt att få sina fall prövade i svensk domstol eller av JK.

En process mot staten i domstol är riskabel för den enskilde. Om man förlorar processen får man betala både sina egna och statens rättegångskostnader. Därför blir prövningen hos JK, som är kostnadsfri, extra viktig. För att rättighetsskyddet inte ska bli en plånboksfråga måste naturligtvis enskilda kunna lita på att JK i varje läge följer lag och rättspraxis.

Vi har granskat hur JK har handlagt ärenden på detta område under senare år. Dessvärre kan vi konstatera att under flera års tid och i en lång rad fall har enskildas rätt till rimliga skadestånd konsekvent motarbetats av JK. Detta trots att praxis från Europadomstolen och Högsta domstolen, HD, talar i motsatt riktning. Enskilda har i många fall helt nekats ersättning och andra har fått alldeles för låg ersättning.

JK:s linje har gång på gång underkänts i domstolarna. En HD-dom från 2005 (det så kallade Lundgrenmålet) är ett viktigt exempel, inte minst med tanke på den aktuella debatten om åklagarnas problem. En oskyldig person hade varit misstänkt för brott i sammanlagt sju års tid på grund av att åklagarmyndigheten hade arbetat alldeles för långsamt med fallet. JK vägrade utge ersättning för denna kränkning, trots att konsekvenserna för den drabbade blivit förödande. Målet drogs hela vägen upp till HD, som underkände JK:s argumentation rakt av. Den drabbade fick ett skadestånd på 100 000 kronor. Denna ersättningsnivå ligger i linje med fast praxis från Europadomstolen, som också har fastslagit att ju längre tid ett rättsligt avgörande har dragit ut på tiden, desto större ska skadeståndet bli.

JK har alltså tvingats backa i grundfrågan - numera erkänner JK att det finns en rätt till skadestånd. Men i stället har JK intagit positionen att ersättningen ska vara så låg som möjligt. Detta har JK fortsatt att hävda trots att HD underkände JK:s argumentation om hur det ideella skadeståndet skulle bestämmas redan i den nämnda domen från 2005.

Hösten 2007 fattade JK ett principbeslut som innebär att enskilda bara får cirka en tredjedel av det skadestånd som följer av Europadomstolens och HD:s praxis. Denna nivå har nu sänkts ytterligare så att enskilda får mellan en femtedel och en tiondel av vad de egentligen är berättigade till.

Det framgår till exempel av tre fall som Centrum för rättvisa driver och där JK fattade beslut i april i år. Två av fallen handlar om företagare som har fått vänta på avgörande besked för sin näringsverksamhet. Bara i Regeringsrätten, som sista instans, fick de vänta drygt två respektive drygt tre år för att få besked om deras fall skulle tas upp till prövning. I det tredje fallet har en privatperson fått vänta nästan 2,5 år på att få reda på att Regeringsrätten inte avser att pröva hans ansökan om bygglov. Dessa enskilda har nu i och för sig fått ersättning av JK. Men skadeståndsnivåerna är löjeväckande. I ett av fallen utdömdes 10 000 kronor och i två av fallen utdömdes 5 000 kronor - eller om man så vill cirka hundra kronor i månaden för kränkningar av en grundläggande rättighet i Europakonventionen.

För att få till en jämförelse har vi också gått igenom samtliga förlikningar som svenska staten under senare år har träffat med enskilda som dragit sina fall hela vägen till Europadomstolen. Dessa förlikningar sköts av Utrikesdepartementet, UD. Det visar sig att UD respekterar Europadomstolens och HD:s praxis och de som drabbas av oskäliga väntetider får hela det skadestånd som de är berättigade till. Men det är förstås orimligt att statens olika organ behandlar människorättskränkningar på helt olika sätt.

Det finns en gräns för hur låg ersättningen kan vara utan att hela poängen med skadeståndet sätts ur spel. Europadomstolen är tydlig med att de enskilda som drabbats ska få ett skadestånd som även är kännbart för staten. Kompensationen ska ske på nationell nivå. JK är alltså skyldig att ta sitt ansvar gentemot dem som drabbas. Annars tvingas enskilda processa sina fall i inhemska domstolar, eller vända sig till Europadomstolen i Strasbourg. Det leder till ytterligare år av väntan för den enskilde och, i det senare fallet, ännu mer arbete för den redan hårt överbelastade Europadomstolen. En sådan utveckling går helt på tvärs mot hur skyddet för mänskliga rättigheter är tänkt att fungera.

Europadomstolens grundregel är att ju längre en myndighet har dragit ut på tiden, desto större ska skadeståndet bli. Dessutom har HD i sin praxis förklarat hur ersättningsnivåerna ska se ut i Sverige. JK borde känna till att det inte går att urholka HD:s praxis så att enskilda får ett sämre utfall genom att hänvisa till Europadomstolens praxis. Det framgår av själva konventionstexten.

Europakonventionen är inte tänkt att fungera som ett mål för medlemsstaterna att sträva efter, eller långsamt och motsträvigt anpassa sig till. I själva verket utgör Europakonventionen ett minimiskydd för enskildas fri- och rättigheter. Det måste JK ta till sig även i frågan om rättegång inom skälig tid och rätten till skadestånd vid kränkningar av denna rättighet.
CLARENCE CRAFOORD
GUNNAR STRÖMMER

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 23 maj 2009

Våra mänskliga rättigheter respekteras inte!

Stärk våra fri- och rättigheter

Grundlagsutredningen, som nu går in i sin slutfas, får inte missa chansen att göra något åt bristerna i skyddet av medborgarnas fri- och rättigheter. Människor känner inte till sina rättigheter och reglerna i regeringsformen tillämpas knappt i våra domstolar, skriver juristerna Anne Ramberg, Percy Bratt och Clarence Crafoord.

Den parlamentariskt samman satta grundlagsutredningen går nu in i slutspurten. Det är nu företrädarna för de olika partierna ska komma överens om nya formuleringar i vår grundlag så att ett betänkande kan lämnas till regeringen i slutet av året.

Mycket talar för att tyngdpunkten i ändringsförslagen kommer att vara inriktade på valsystem och regeringsbildning.

Däremot finns anledning att befara att utredningens förslag inte i erforderlig utsträckning kommer att leda till några större förändringar i syfte att reformera skyddet för enskilda männi skors fri- och rättigheter. Detta är allvarligt.

Regeringsformens fri- och rättighetsskydd är idag död materia. Människor känner inte till sina rättigheter. Flera undersökningar visar att regeringsformens bestämmelser knappt tillämpas i svenska domstolar.

En orsak är att regeringsformen inte är skriven för att enskilda med åberopande av dem ska kunna hävda sina rättigheter i domstol. Regeringsformen har reducerats till en sorts uppförandekod för lagstiftaren.

Dessutom måste en överträdelse vara ”uppenbar” för att en domstol ska kunna underkänna en lagregel. Det finns heller ingen grund för att begära skadestånd av staten när medborgerliga fri- och rättigheter har kränkts.

För den som ändå vill göra dessa sina rättigheter gällande vid domstol finns risken att, utöver sina egna kostnader, även behöva betala statens rättegångskostnader.

Konsekvensen blir att några mål där de medborgerliga fri- och rättigheterna prövas inte kommer upp till avgörande; staten slipper stå till svars för kränkningar och grundlagen förlorar legitimitet och effektvitet.

Det verkliga skyddet för fri- och rättigheter finns istället i Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995. Europakonventionen utgör dock endast ett minimiskydd för enskildas fri- och rättigheter och lägger inte fast några mål att sträva efter.

Det måste grundlagsutredningen ta till sig och föreslå reformer som gör regeringsformen till ett effektivt skydd för medborgarnas fri- och rättigheter.

•För det första bör samtliga luckor i regeringsformens rättighetskatalog täppas till så att den blir lika heltäckande som Europakonventionen.

Fortfarande saknas ett skydd för den personliga integriteten i regeringsformen, men där har integritetsskyddskommittén med företrädare för samtliga riksdagspartier nyligen föreslagit en förändring.

Andra betydande brister är att regeringsformen saknar en rätt till rättvis rättegång inom skälig tid och skydd mot att tvingas med i privata organisationer eller föreningar som inte klassas som politiska eller religiösa.

Dessutom finns inget diskrimineringsskydd som omfattar alla människor, oavsett bakgrund.

•För det andra bör möjligheterna för enskilda att få sina fri- och rättigheter rättsligt prövade stärkas. Ett sätt är att inrätta en författningsdomstol eller annan central instans som tar hand om alla klagomål om grundlagskränkningar.

Andra sätt är att tydliggöra uppdraget för alla domstolar och andra myndigheter att göra denna prövning samt att förstärka lagrådet.

Oavsett vägval måste man ta bort det krystade kravet på att en grundlagskränkning ska vara ”uppenbar” för att underkännas, ett system som även har kritiserats av Europadomstolen.

Även advokatens roll borde tydliggöras. En advokat har en rad rättsliga och moraliska förpliktelser, bland annat gentemot allmänheten. För allmänheten är en fri och oberoende advokatkår ett oumbärligt medel för att skydda mänskliga rättigheter mot statens makt och andra intressen i samhället.

Detta oberoende kan på ett fullgott sätt endast garanteras genom ett grundlagsskydd.

•För det tredje bör det införas en rätt till skadestånd för kränkningar av fri- och rättigheterna i grundlagen.

Rätt till skadestånd på grund av kränkning – det vill säga ideellt skadestånd, inte ekonomiskt – förutsätter i Sverige särskilt lagstöd.

Men i en dom från 2007 slog Högsta domstolen fast att enskilda har rätt till skadestånd när rättigheter enligt Europakonventionen kränks.

Samma rätt borde gälla vid brott mot de fri- och rättigheter som finns i regeringsformen.

Det skulle öka trycket i grundlagen genom att både förebygga övertramp och kompensera enskilda som drabbas.

•För det fjärde måste de ekonomiska hindren för enskilda att starta processer tas bort.

På grund av risken att behöva stå för inte bara egna utan även statens rättegångskostnader avskräcks vanliga människor från att driva sina fall i domstol. Men rättighetsskyddet får inte vara en plånboksfråga.

Inom arbetsrätten och på diskrimineringsområdet gäller redan idag att vardera parten får betala sina egna rättegångskostnader om den enskilde haft ”skälig anledning” att få tvisten prövad.

Nyligen fick tryck- och yttrandefrihetsberedningen direktiv från regeringen att hitta en modell att kvitta rättegångskostnaderna i tryck- och yttrandefrihetsmål. Samma sak borde förstås gälla vid processer om alla grundläggande fri- och rättigheter, särskilt som motparten är staten.

Grundlagsutredningen sägs nu gå in i den fas när de konkreta förslagen ska formuleras. Det är angeläget att den inte missar chansen att ta itu med bristerna i fri- och rättighetsskyddet.

ANNE RAMBERG

generalsekreterare Sveriges advokatsamfund

PERCY BRATT

advokat, ordförande Svenska Helsingforskommittén

CLARENCE CRAFOORD

chefsjurist Centrum för rättvisa




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 21 maj 2009

FN kritiserar regeringens barnpolitik!



FN kritiserar regeringens barnpolitik


Sverige har sedan många år påtagit sig att följa FN:s barnkonvention. Men det finns allvarliga brister i hur åtagandet efterlevs - brister som regeringen, trots upprepad kritik från FN:s barnrättskommitté, struntar i att åtgärda. Rädda Barnen kräver nu omedelbara insatser för att stoppa den oacceptabla situationen.

I år är det 20 år sedan FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter. En särskild kommitté, FN:s kommitté för barnets rättigheter, har till uppgift att följa upp hur världens länder lever upp till barnkonventionen. Vart fjärde år kontrollerar man konventionsstaterna. Nu är det dags för Sverige och Sveriges barnpolitik att bli granskad och regeringen ska frågas ut av barnrättskommittén i Genève den 27 maj. Socialdepartementet har i förväg fått en lång frågelista från kommittén som söker svar och uppföljning på tidigare års rekommendationer och slutsatser.

Regeringen struntat i kommittén
Rädda Barnen har följt processen alla tidigare gånger som Sverige har blivit granskat, och försökt påverka regeringen att följa kommitténs rekommendationer. Tyvärr tvingas vi konstatera att flera av rekommendationerna återkommer gång efter gång. Regeringen har helt enkelt struntat i dem.
Efter att ha tagit del av regeringens skriftliga svar till kommittén för det här året vill Rädda Barnen framhålla kommitténs kritik mot de fortsatt stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner – skillnader som har diskriminerande effekter för barn i behov av samhällets stöd. Det gäller framför allt skillnader inom socialtjänsten och för barn som lever i fattigdom i Sverige.

Oacceptabelt bostadsort avgör stöd
Frågan om skillnader inom socialtjänsten har Rädda Barnen drivit länge: det är oacceptabelt att möjligheten till stöd beror på var i landet man bor och att bostadsorten avgör om ett barn i kris ska få hjälp. Enligt barnkonventionen har varje barn som utsatts för exempelvis våld – oavsett var barnet bor – rätt till stöd och hjälp. Det kan handla om att erbjudas en möjlighet att prata igenom sin situation med en kompetent vuxen, enskilt eller tillsammans med andra barn. Men så ser det inte ut i verkligheten, och barnrättskommittén betonar också att det fortfarande föreligger stora skillnader i vilket stöd och vilken behandling socialtjänsten ger bland annat till barn till missbrukare, barn till psykiskt sjuka, barn i sorg och barn som bevittnat våld i hemmet.

Låg nivå på svaren
Nivån på regeringens svar till barnrättskommittén är mycket låg. Man försvarar sig med att hänvisa till olika jämförelseprojekt som bland annat jämför kostnader och kvalitet; Ett av projekten drivs av Sveriges kommuner och landsting och bygger på att deltagande kommuner arbetar tillsammans i nätverk. Rädda Barnen menar att detta inte håller. Förutom att projektet ovan är tidsbegränsat på tre år, deltar bara en tredjedel av kommunerna. Vidare anser vi att ett jämförelseprojekt givetvis inte är någon garanti för att jämna ut skillnader i hur socialtjänstens resurser fördelas för utsatta barn.

Oro över ökade klyftor
En annan diskrimineringsfråga som barnrättskommittén tar upp handlar om barnfattigdomen i Sverige, man uttrycker oro över ökande klyftor mellan olika grupper av barn. Även detta är en verklighet som Rädda Barnen under många år uppmärksammat i barnfattigdomsindex. Särskilt angeläget är problemet nu i en lågkonjunktur. Vi har många gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen.
På kommunal nivå bör man ta reda på hur utvecklingen av kostnader och avgifter i skola, förskola och fritidsverksamhet påverkar barns vardag, samt hur man kan undvika att kostnaderna får diskriminerande effekter. Man bör också utreda konsekvenserna av barnfattigdomen i kommunen, utifrån barns egna upplevelser.

”Man kanske inte vill flytta, men föräldrarna måste för att de fått nytt jobb. Men det är ändå bättre än om man är tvingad att flytta för att man inte råd att betala hyran. Då kanske man måste bo hos kusiner eller så.” (flicka i sjunde klass)

Svarar inte om fattigdom
I skrivelsen till barnrättskommittén väljer regeringen att inte ens svara på den direkta frågan om barnfattigdomen. Detta är häpnadsväckande och vi hoppas att det varken beror på arrogans eller okunnighet i frågan.
Det är statens ansvar att barnkonventionen tillämpas i praktiken, men i Sverige har staten delegerat en stor del av sitt ansvar till kommunerna. De flesta beslut som rör barns liv och vardag fattas lokalt. Men inte alla kommuner har förstått vidden av sitt ansvar för utsatta barns välfärd, eller tagit det på allvar. Regeringen har inte heller tagit ansvar för att följa upp hur kommunerna lever upp till barnkonventionen, och redovisar inga fakta om detta i sin rapportering till FN-kommittén.

Åtgärdsprogram och garantivnivå
Rädda Barnen hävdar att det är oacceptabelt att det fortfarande finns så stora skillnader mellan kommunerna när det gäller barns rättigheter. Vi uppmanar därför regeringen och ansvarig minister Göran Hägglund att:

analysera konsekvenserna av det kommunala självstyret för utsatta grupper av barn
utarbeta ett åtgärdsprogram för barns välfärd under den ekonomiska krisen
införa en garantinivå för kommunernas stöd för utsatta barn
Den 27 maj ska Sverige alltså upp till bevis hos barnrättskommittén i Genève. Måste vi, som slår oss för bröstet och hävdar att vi är världens barnvänligaste land, skämmas inför FN?
Lars Carlsson
Chef för Rädda Barnens Sverigeprogram

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 14 april 2009

Tystnaden är inte självvald..

Jag vill inte sitta tyst längre..
Så jag bryter tystnaden och berättar om mitt privatliv nu Björn..
Ni vet liksom jag att det ni gör är olagligt. Vi har yttrandefrihet i Sverige och den skall respekteras!

Ni som har följt min blogg har märkt att den har förändrats under det senaste halvåret.
Nu anar ni kanske lite om vad som har hänt. Jag har lärt mig en del under tiden:

Vill du kritisera myndigheternas agerande, brist på agerande eller deras ansvar?
Gör det inte utan att ha en grävande journalist i bakfickan...


Vi överlevde en vinter till i huset och jag känner mig givetvis glad över det. Nu sitter som jag brukar varje vår och ringer runt och försöker att reda ut hur jag skall kunna ge mina barn det som de behöver i sin vardag. Den ekonomiska situationen är usel och min ansökan om ekonomiskt bistånd avslogs som vanligt med orden "normöverskott".

Att de har räknat ut detta genom att inte ta med elräkning och boendekostnad kommer jag givetvis att gå vidare med.
Jag har tröttnat på min kommuns ovilja att hjälpa oss. Så ärendet kommer att malas vidare till högsta instans.

Undrar lite över hur länsrätten kommer att reagera på deras samtliga tidigare yttranden som jag nu kommer att bifoga.
Makalöst eller ironiskt?
Ni avgör, ok.

Citat ut text://
När familjen inte har utgifter utöver riksnormen och kostnader för boende och el är de självförsörjande. // slutcitat.
Min kommentar: ???

Citat ur text://
Utifrån sin ekonomiska ram får hon själv prioritera sina kostnader. Situationen som familjen befinner sig i behöver i sig inte medföra högre telefonkostnader än normalt .. i nuläget har hon vidare betydande merkostnader på grund av pågående vårdnadstvist och därmed sammanhängande advokatkostnader...Det vitsordas att klaganden har högre kostnader än vad som beaktas enligt riksnormen... socialtjänsten vidhåller sitt beslut. // Slutcitat.
Min kommentar: Suck...

Citat ur text://
Beslut med motivering: Att avslå ansökan om vapenlicens enligt 1kap1§ SoL då det inte ingår i skälig levnadsnivå.
Min förklaring: Polisen rekommenderade mig att ha pepparspray i hemmet p g a hotbilden. Kostnaden för den obligatoriska vapenlicensen summa 500 kr skulle socialtjänsten stå för sade polisen. Men jag fick avslag...!

Min kommentar: Skydd ingår inte i skälig levnadsnivå i min kommun!

Det sk yttersta skyddsnätet för hotade kvinnor och barn fungerar inte i min kommun.
Barnets bästa, vad innebär det för kommunjuristen?
Skall nog ringa och fråga honom i morgon.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 4 april 2009

Lindexkortet nära röja hennes nya gömställe...

Läste en artikel i Sydsvenskan om en kvinna med skyddad identitet.
hon har liksom jag barn som tvingas avstå från allt som andra barn kan göra.

”Tänk dig att din son är med i en idrottstävling. Han gör så bra i från sig att han vinner första pris, en X-box. I stället för att glatt berätta för alla ni känner, kanske låta sig fotograferas, hamna i resultatlistan på nätet, måste du säga till honom att avstå priset. Det går inte att beskriva hur det känns.”

Jag känner så väl igen det. Det drabbar också barn med skyddad identitet som arbetar extra eller sommarjobbar.
Ett av mina barn arbetade extra som kock på en festival endast 15 år gammal. 130 personer serverades av hans egenhändigt tillagade mat. Kan tillägga att 5 personer var gluten allergiker och 3 vegetarianer. Arrangörerna och matgästerna var mycket nöjda men lönen har han inte sett röken av...rutiner för att betala ut dem saknas...
Detta bryter mot samtliga konventioner och mänskliga rättigheter!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 1 april 2009

Hur är det för barn och ungdomar att leva med skyddad identitet?

Allmänna Barnhuset inbjuder till konferens:

Barn och ungdomar som lever
med skyddade personuppgifter

TID OCH PLATS:
Torsdagen den 14 maj 2009, Myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm,
www.myntkabinettet.se

AVGIFT:
500 kr per deltagare som inkluderar kaffe och lunch.

ANMÄLAN:
Barnhusets hemsida,
www.allmannabarnhuset.se/konferenser&seminarier/konferensanmälan
Sista anmälningsdag 29 april.

Nyutkommen bok: Barn som lever med skyddade personuppgifter
Det finns en grupp barn i Sverige idag (ca 3900) som lever med skyddade personuppgifter. I denna skrift kommer barnet att vara i fokus. Hur ser barnens behov av stöd ut? Vad erbjuder samhället för stöd? I skriften beskrivs problematiken dels utifrån barnen och dels utifrån olika aktörer i samhället; skatteverket, försäkrings¬kassan, polisen, förskola/skolan, socialtjänsten. Skribent är Barbro Hindberg.

Ladda ner den eller beställ den här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 7 mars 2009

Postproblem för personer med skyddad identitet

Personer med skyddad identitet riskerar att hamna i Kronofogdens register eftersom förmedlingen av till exempel räkningar till personer med hemlig adress inte alltid fungerar.

Jenny Segeljakt på Skatteverket ger ett exempel:
– Ett problem är att vi när vi får posten inte förstår vem som ska ha den, till exempel det står bara ”skyddad kund”, då måste vi skicka tillbaka den till avsändaren, säger hon.
Allt det här tar tid. Om räkningen kommer för sent, och inte kan betalas när den ska, kan det dimpa ner ett krav från Kronofogden i brevlådan istället.
Barbro Stenlund jobbar på Kronofogden och hon säger att de jobbar hårt för att de här ärendena inte ska gå så långt som till en betalningsanmärkning för det kan slå hårt mot en personen med skyddad identitet.
– De har väldigt svårt för att till exempel hyra bostad i och med att personer som har skyddad identitet så måste de ofta flytta. De hittas igen där de bor och så måste de söka sig en ny bostad - de måste flytta väldigt ofta, säger Barbro Stenlund på Kronofogden.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 22 februari 2009

Sista hoppet för de gömda kvinnorna.

Åsa Passanisi har skrivit en mycket bra artikel i Aftonbladet idag.

Hon har lyckats att fånga den grymma verklighet som finns bakom det som till vardags kallas för jourhem för hotade kvinnor och barn. Att detta är ett korttidsboende dit vi kan fly för en kort period för att vila oss, hämta krafter och finna tröst, vet de flesta gömda då många av oss har bott på liknande ställen.

Men efter att man har bott på flera ställen så upptäcker man snart att mönstret upprepar sig hela tiden.
Kvinnorna som kommer och går är ofta samma personer. De kommer tillbaka flera gånger för att de inte får någon hjälp av samhället i övrigt.

När man under sin vistelse upptäcker att ingen tar tag i det praktiska och man samtidigt mår dåligt av den ofta långvariga misshandeln. Så händer det att oron över den egna säkerhet tillslut tar över. Man återvänder många gånger till förövaren då vi känner att vi har mer kontroll över situationen i hans närhet. Att fly ut till en osäker tillvaro, kanske till en ny ort där man inte känner någon, är ett stort steg.

Är detta verkligen lösningen på våra problem?
Svenska myndigheter har utrett vår situation i över 30 år..
Under tiden så har kvinnor och barn ar mördats.
Skydd ges och våra uppgifter röjt dagligen utan att någon hålls som ansvarig!

Det är en rättsskandal av stora mått att Sverige år 2009 saknar långsiktiga lösningar för hotade och förföljda kvinnor och barn.
Vart tog våra mänskliga rättigheter vägen?

Förhandlades de bort den dagen vi föddes som kvinnor?
Eller var det när vi träffade/flyttade ihop /fick barn med/gifte oss med en man?
Jag beundrar alla som arbetar med att hjälpa oss utsatta och jag är tacksam över att de finns.

Men vart tog samhällets,regeringens och riksdagens ansvar vägen?
Det är dags för dem som har utrett frågan i över 30 år att avlägga en slutrapport...




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 3 februari 2009

Stockholms stad skall ta fram rutiner för skyddad identitet..

Läste i DN att Stockholms stads revisorer nu för tredje gången har klagat på att skyddade personuppgifter riskerar att röjas.
Skälet till detta är (givetvis) att det inte finns några rutiner..

Att kommunstyrelsens ordförande Sten Nordin, (M) gav statsledningskontoret i uppdrag att utarbeta centrala riktlinjer ser jag som mycket positivt. Jag undrar bara om han vet om att det är samma problem överallt i Sverige. Så det vilar en tung börda över hans axlar just nu.

För om de nu lyckas att skapa hållbara rutiner så blir dessa de första (som jag vet om) i Sverige.
Jag vill samtidigt uppmana mina läsare att skriva och berätta om ni vet någon kommun i detta land som har rutiner för hanteringen av våra skyddade uppgifter.

Jag har försökt att nå Sten Nordin för att upplysa honom om de riskfaktorer som jag redan känner till. Förhoppningsvis så hör han av sig. Det är alltid viktigt att de får information ifrån oss som lever med skyddet. För det är oftast vi som upptäcker bristerna och som sedan får hantera konsekvenserna av det. Jag har under många år påpekat att vi inte har någon myndighet som vi kan vända oss till för att rapportera in brister/läckor. Idealet hade varit en Skydds/sekretessombudsman...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 1 februari 2009

Skatteverkschef vill stoppa söksidor..

Skatteverket vill stoppa söksidor på internet där man kan få ut registeruppgifter om enskilda människor.
Verkets generaldirektör Mats Sjöstrand begär i en debattartikel i Dagens Nyheter att regeringen utreder hur sådana massutlämnanden kan begränsas.
Han vill också frånta företag tillstånd att bedriva kreditupplysning om de enbart har som affärsidé att låta folk ta del av andras privatekonomi.

Enligt Sjöstrand får verket in allt fler klagomål från människor som anser att uppgifter hamnat i orätta händer.

Skatteverkets generaldirektör kräver att regeringen griper in. Låt den enskilde bestämma om hans eller hennes uppgifter ska lämnas ut. Personliga och privatekonomiska uppgifter som begärs ut från Skatteverket sprids i dag vidare och görs sökbara så att uppgifter om i princip alla svenskar finns tillgängliga med några enkla musklick. Vår gamla offentlighetsprincip och ny teknik har gjort detta missbruk möjligt. Därför hemställer vi nu hos regeringen att utreda hur utlämnanden av uppgifter om enskilda ur skatteverkets register kan begränsas. Vi vill inte inskränka den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen genom att sekretessbelägga taxeringsuppgifter. Men massutlämnande av integritetskränkande uppgifter kan förhindras om den enskilde själv kan få ett ord med i laget om hans eller hennes uppgifter ska lämnas ut, skriver Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand.

Jag undrar vem som drar i trådarna.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Kanske det ligger det andra krafter bakom?