FN kritiserar regeringens barnpolitik!

FN kritiserar regeringens barnpolitik

Sverige har sedan många år påtagit sig att följa FN:s barnkonvention. Men det finns allvarliga brister i hur åtagandet efterlevs - brister som regeringen, trots upprepad kritik från FN:s barnrättskommitté, struntar i att åtgärda. Rädda Barnen kräver nu omedelbara insatser för att stoppa den oacceptabla situationen.

I år är det 20 år sedan FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter. En särskild kommitté, FN:s kommitté för barnets rättigheter, har till uppgift att följa upp hur världens länder lever upp till barnkonventionen. Vart fjärde år kontrollerar man konventionsstaterna. Nu är det dags för Sverige och Sveriges barnpolitik att bli granskad och regeringen ska frågas ut av barnrättskommittén i Genève den 27 maj. Socialdepartementet har i förväg fått en lång frågelista från kommittén som söker svar och uppföljning på tidigare års rekommendationer och slutsatser.

Regeringen struntat i kommittén
Rädda Barnen har följt processen alla tidigare gånger som Sverige har blivit granskat, och försökt påverka regeringen att följa kommitténs rekommendationer. Tyvärr tvingas vi konstatera att flera av rekommendationerna återkommer gång efter gång. Regeringen har helt enkelt struntat i dem.
Efter att ha tagit del av regeringens skriftliga svar till kommittén för det här året vill Rädda Barnen framhålla kommitténs kritik mot de fortsatt stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner – skillnader som har diskriminerande effekter för barn i behov av samhällets stöd. Det gäller framför allt skillnader inom socialtjänsten och för barn som lever i fattigdom i Sverige.

Oacceptabelt bostadsort avgör stöd
Frågan om skillnader inom socialtjänsten har Rädda Barnen drivit länge: det är oacceptabelt att möjligheten till stöd beror på var i landet man bor och att bostadsorten avgör om ett barn i kris ska få hjälp. Enligt barnkonventionen har varje barn som utsatts för exempelvis våld – oavsett var barnet bor – rätt till stöd och hjälp. Det kan handla om att erbjudas en möjlighet att prata igenom sin situation med en kompetent vuxen, enskilt eller tillsammans med andra barn. Men så ser det inte ut i verkligheten, och barnrättskommittén betonar också att det fortfarande föreligger stora skillnader i vilket stöd och vilken behandling socialtjänsten ger bland annat till barn till missbrukare, barn till psykiskt sjuka, barn i sorg och barn som bevittnat våld i hemmet.

Låg nivå på svaren
Nivån på regeringens svar till barnrättskommittén är mycket låg. Man försvarar sig med att hänvisa till olika jämförelseprojekt som bland annat jämför kostnader och kvalitet; Ett av projekten drivs av Sveriges kommuner och landsting och bygger på att deltagande kommuner arbetar tillsammans i nätverk. Rädda Barnen menar att detta inte håller. Förutom att projektet ovan är tidsbegränsat på tre år, deltar bara en tredjedel av kommunerna. Vidare anser vi att ett jämförelseprojekt givetvis inte är någon garanti för att jämna ut skillnader i hur socialtjänstens resurser fördelas för utsatta barn.

Oro över ökade klyftor
En annan diskrimineringsfråga som barnrättskommittén tar upp handlar om barnfattigdomen i Sverige, man uttrycker oro över ökande klyftor mellan olika grupper av barn. Även detta är en verklighet som Rädda Barnen under många år uppmärksammat i barnfattigdomsindex. Särskilt angeläget är problemet nu i en lågkonjunktur. Vi har många gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen.
På kommunal nivå bör man ta reda på hur utvecklingen av kostnader och avgifter i skola, förskola och fritidsverksamhet påverkar barns vardag, samt hur man kan undvika att kostnaderna får diskriminerande effekter. Man bör också utreda konsekvenserna av barnfattigdomen i kommunen, utifrån barns egna upplevelser.

”Man kanske inte vill flytta, men föräldrarna måste för att de fått nytt jobb. Men det är ändå bättre än om man är tvingad att flytta för att man inte råd att betala hyran. Då kanske man måste bo hos kusiner eller så.” (flicka i sjunde klass)

Svarar inte om fattigdom
I skrivelsen till barnrättskommittén väljer regeringen att inte ens svara på den direkta frågan om barnfattigdomen. Detta är häpnadsväckande och vi hoppas att det varken beror på arrogans eller okunnighet i frågan.
Det är statens ansvar att barnkonventionen tillämpas i praktiken, men i Sverige har staten delegerat en stor del av sitt ansvar till kommunerna. De flesta beslut som rör barns liv och vardag fattas lokalt. Men inte alla kommuner har förstått vidden av sitt ansvar för utsatta barns välfärd, eller tagit det på allvar. Regeringen har inte heller tagit ansvar för att följa upp hur kommunerna lever upp till barnkonventionen, och redovisar inga fakta om detta i sin rapportering till FN-kommittén.

Åtgärdsprogram och garantivnivå
Rädda Barnen hävdar att det är oacceptabelt att det fortfarande finns så stora skillnader mellan kommunerna när det gäller barns rättigheter. Vi uppmanar därför regeringen och ansvarig minister Göran Hägglund att:

analysera konsekvenserna av det kommunala självstyret för utsatta grupper av barn
utarbeta ett åtgärdsprogram för barns välfärd under den ekonomiska krisen
införa en garantinivå för kommunernas stöd för utsatta barn
Den 27 maj ska Sverige alltså upp till bevis hos barnrättskommittén i Genève. Måste vi, som slår oss för bröstet och hävdar att vi är världens barnvänligaste land, skämmas inför FN?
Lars Carlsson
Chef för Rädda Barnens Sverigeprogram

Läs även andra bloggares åsikter om intressant, samhälle, fn barnrättskommité, rädda barnen, utsatta barn