Likhet inför lagen!

Jag blir mer och mer förvånad när jag läser om Barnkonventionen. En konvention som inte är implementerad i svensk lagstiftning gäller inte som lag.
Därför ser jag faktiskt allt arbete med att marknadsföra Barnkonventionen i Sverige som falsk marknadsföring.

I ett flertal fall av misshandel, våldtäkter och barnärenden så borde Europakonventionen om mänskliga rättigheter kunna åberopas istället som faktiskt gäller som lag.

Likhet inför lagen måste gälla för alla! (Regeringsformen 1:9)

Även för det lilla barnet, för den våldtagna kvinnan och för de som tvingas att leva med skyddad identitet. Männen har en särställning i samhället och det ser jag som diskriminering. För varför lyssnar ingen på barnet som inte vill träffa pappa? Varför ställs inte samma frågor till den misstänkte våldtäktsmannen som till den våldtagna kvinnan?

Det saknas lagreglering av förfarandet med sekretessmarkeringar i dag.
Jag ser det som en av orsakerna till många av våra ekonomiska problem.
För varför i hela friden ges inte vi någon ersättning för förlorad arbetsinkomst och pensionssparande?

När dessa har orsakats på grund av hot och våld ifrån en man som stått oss nära. Så varför inte låta honom betala för den skada som han orsakar?
Gärningsmännen får hela tiden mer stöd ifrån samhället emedan kvinnor och barn får stå tillbaka och även betala alla kostnader ur egen ficka.

Regeringen blundar dessutom för att vi inte kan arbeta på grund av skyddets utformning och avsaknaden av handläggningsrutiner.
Reinfeldt är mycket väl medveten om vår situation och trots hans roll som statsminister så har han inte agerat.

Utdrag ur Motion 2000/01:Ju14 av Reinfeldt, Fredrik (m)
med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer

detta står under punkt 7
//Skärpt lagstiftning
Vi måste ha ett starkt rättsväsende med kunskap om brottsoffrens behov av stöd och hjälp. Polis och åklagare har under den senaste tiden prioriterat våld och hot mot kvinnor. Men myndigheter är beroende av fungerande lagstiftning.

Det är väsentligt att lagstiftningen är effektiv och att den tillämpas på ett riktigt och rättssäkert sätt för att ge oskyldiga medborgare största möjliga skydd mot brottsbenägna individer.
Bland annat när det gäller brott mot besöksförbud finns fortfarande behov av förstärkningar.

Den som i dag bryter mot ett besöksförbud döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall utdöms inget straff. Vi anser att straff skall kunna dömas ut även för det ringa fallet och att straffmaximum för normalfallet skall höjas till fängelse i två år. Ett besöksförbud skall enligt vår uppfattning kunna kombineras med elektronisk övervakning. Härigenom tydliggörs att det är mannens rörelsefrihet som skall begränsas, inte kvinnans. Det finns en väl fungerande teknik att använda vilket innebär att det inte finns några praktiska hinder mot att inleda en försöksverksamhet. Regeringen säger sig utreda de rättsliga förutsättningarna och att arbetet med det pågår inom Justitiedepartementet. Det bör understrykas att utredningsarbetet brådskar. Som regeringen framhåller har en rad tragiska händelser inträffat som talar för att skyddet mot hotade kvinnor måste förstärkas.

Särskilt märkliga framstår regeringens prioriteringar när den nyligen presenterade ett förslag om att låta långtidsdömda fångar få avtjäna en del av straffet utanför anstalt med elektronisk intensiv övervakning. Våldsbrottslingars möjlighet till permission och frigång bör vidare inskränkas ytterligare.

Kvinnornas skyddsintresse skall alltid väga tyngre än gärningsmannens intresse av att få permission. Även om praxis skärpts upp den senaste tiden kvarstår fortfarande behovet av en generell översyn av kriminalvårdslagens permissionsregler i syfte att stärka medborgarnas skydd mot grova brottslingar.

Skyddet för förföljda personer kan förbättras genom att en skärpning av sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra uppgifter som registreras inom folkbokföringen. I avvägningen mellan skyddade personers intresse av största möjliga skydd och t.ex. myndigheters intresse av att ta del av dessa uppgifter, är det vår uppfattning att intresset av att skydda hotade personers adressuppgifter alltid måste väga tyngst.

Förföljda personers möjligheter att få en ansökan om fingerade personuppgifter prövad av domstol bör utvidgas. Om det enligt polisen inte är sannolikt att tingsrätten kommer att bifalla en ansökan så skall ansökan i dag avslås. Vi menar att den förföljde måste kunna få sin sak prövad av domstol i fler fall än i dag.

Vittnesplikten gäller även för hotade och förföljda kvinnor men i dag finns ingen möjlighet till ekonomisk kompensation för de kostnader som kan uppstå för ett vittne med skyddad identitet. Vittnet kan t.ex. bli tvingade att ändra sitt levnadssätt, flytta eller byta arbete. Det vore orimligt om vittnesplikten skulle innebära att personen tvingades bära sådana kostnader själv.

Vi anser att frågan om att införa en särskild form av ekonomisk ersättning bör utredas för dessa förföljda kvinnor.
Stockholm den 2 april 2001//


Jag förstår därför inte varför vi skall tvingas att vänta tills stalkingutredningen skall vara färdig i oktober 2008. För vi vet ju att ingen förändring kan komma direkt efter det. Det återstår flera år innan någonting förändras. Vissa delar kan genomföras redan nu!

Och som sagt Europakonventionen och Regeringsformen 1:9 finns ju redan!


Läs även andra bloggares åsikter om intressant, samhälle, barnkonventionen, regeringsformeln, likhet inför lagen, skyddad identitet, kvarskrivning, misshandel